Om Intersex

Hbtqi – fakta & tipsRFSL

Sedan 2019 är även intersexpersoner en grupp RFSL arbetar för. Den som är intersexperson har en medfödd variation i sin könskaraktäristika som inte stämmer överens med hur en typiskt kvinnlig eller typiskt manlig kropp förväntas vara. Att vara intersexperson är inte detsamma som att vara transperson.

Olika kroppar

Intersex är erfarenheten att ha en kropp som medfött bryter mot normer kring kön.

Intersexvariationer är många olika tillstånd där en person föds med en inre eller yttre anatomi som inte stämmer överens med hur en typiskt kvinnlig eller typiskt manlig kropp förväntas vara. En intersexvariation kan vara en skillnad i den yttre anatomin men också vara en hormonell eller genetisk skillnad. Det behöver inte synas utanpå kroppen.

Intersexvariationer kan kallas medfödda variationer i könskaraktäristika. Det finns ett brett spektra av intersexvariationer, där vissa kräver medicinsk behandling medan andra inte kräver det. 

Ordet intersex

Som rättighetsorganisation väljer RFSL att använda ordet intersex. Inom vården används ett begrepp som kallas DSD och som står för disorders eller differences of sex development (DSD). I det begreppet är alla olika diagnoser. DSD rör såväl genetik och endokrinologi som urologi och gynekologi.  

”En intersexvariation kan vara en skillnad i den yttre anatomin men också vara en hormonell eller genetisk skillnad.”

För en del personer med intersexvariation är intersex en viktig del av identiteten, för andra inte.

Intersex och trans är olika saker

En del blandar ihop trans och intersex. Trans handlar om att ens könsidentitet och/eller könsuttryck bryter mot normer kring kön. Intersex handlar i första hand om att ens medfödda fysiska kropp gör det.

Intersex innebär inte att en är transperson. Vissa intersexpersoner är dock transpersoner, dvs. känner att det kön som tilldelats dem inte stämmer med könsidentiteten, samt definierar sig som trans.

Det finns däremot flera likheter mellan arbete för transpersoners rättigheter och arbete för intersexpersoners rättigheter, exempelvis: 

  • rätten till den egna kroppen, 
  • erfarenheter av att möta negativa konsekvenser av att bryta mot tvåkönsnormen, och 
  • behov av att göra det lättare än det är i nuvarande könstillhörighetslag att ändra sitt juridiska kön.

Men det finns också skillnader. Den största är att transpersoner ofta kämpar för att få vård som man behöver, medan intersexpersoner ofta kämpar för att slippa vård en inte behöver. En annan skillnad är att det för intersexpersoner tidigt i livet kan ha skett könskorrigerande ingrepp som personen inte är nöjd med i vuxen ålder.

Intersex ska inte blandas ihop med ickebinär som betyder att inte identifiera sig som varken kvinna eller man. Intersex har främst att göra med kroppen, medan ickebinär utgår helt från könsidentitet. Det finns personer som är både ickebinära och intersex. 

”Intersexpersoner kämpar ofta för att slippa vård en inte behöver”

Behov av fler juridiska kön

Idag har Sverige två juridiska kön: man och kvinna. Varje barn som föds i Sverige får ett personnummer utifrån hur ens kropp tolkas vid födseln. Det gör att en del människor tvingas in i en kategori som kan vara missvisande. Sverige behöver, likt Tyskland, ge möjlighet för både barn och vuxna att kunna välja en juridisk könstillhörighet som är rättvisande. Däremot är det inte en bra lösning att alla intersexpersoner per automatik tilldelas ett tredje juridiskt kön vid födseln. Detta eftersom många intersexpersoner identifierar sig som (och därmed är) män eller kvinnor.

Behov av kunskap och stöd till närstående

För barn som föds med könsorgan som är svåra att kategorisera som antingen snopp eller snippa är det avgörande att föräldrar och andra närstående till barnet kan hantera situationen med lugn. För att kunna göra detta behövs relevant information och stöd från hälso- och sjukvården. Även andra former av intersextillstånd kräver kunskap. 

Här spelar beredskap och kompetens hos hälso- och sjukvårdspersonal en stor roll. Ett bra bemötande från vården har stor betydelse för föräldrars möjligheter att möta sitt barn både när det är litet och för att kunna berätta om kroppen senare i livet. Lika viktigt är att hela samhället blir bättre på att synliggöra och bekräfta att kön är mer komplext än att det enbart skulle finnas två separata kategorier.

”Beredskap och kompetens hos hälso- och sjukvårdspersonal spelar en stor roll. ”

Intersexrörelsen är splittrad

Runt om i världen, och i Sverige, finns en splittring bland intersexpersoner och inom intersexrörelsen. För vissa är det självklart att organisera sig med hbtq-rörelsen, eftersom det handlar om utsatthet för könsnormer och heteronormen och rätten till ens egen kropp och medicinska historia. För andra är det självklart att organisera sig som en patientgrupp för att det handlar om kroppen, vårdprocesser och medicinering.

Det är viktigt för RFSL att vara mycket lyhörda inför olika behov och perspektiv. Vi är ödmjuka inför att de här olika synsätten finns och vill vara med och bidra till en nyanserad debatt och aktivism i Sverige, där vi samtidigt tydligt tar ställning för alla intersexpersoners självbestämmande och möjlighet att leva sina liv som sig själva.

RFSL börjar arbeta med intersexpersoner som målgrupp

RFSL har ett stort ansvar att prata om att kroppar är olika och att variation är det normala. Alla normer som finns kring kön, kroppar och relationer gör att det på olika sätt kan vara svårt att ha en kropp som inte ser ut som eller fungerar som förväntat. Hbtq-rörelsen är van vid att utmana idéer och föreställningar kring kropp och kön, med målet att vi alla ska vara trygga i de kroppar och identiteter vi har. 

RFSL har samverkat med intersexorganisationer och intersexaktivister under flera år och vi ger stöd till intersexorganisationer och aktivister i andra länder. Men vi är ännu inte en organisation som idag har ett starkt nationellt arbete för intersexpersoners rättigheter. Vi är ödmjuka i det och vårt fokus som etablerad rörelse är att utgöra en plattform för och en partner till de intersexorganisationer och -aktivister som finns och verkar. I internationellt påverkansarbete används termen LGBTI och arbetet för intersexpersoners rättigheter är ofta en självklarhet. Också därför är det nu ett logiskt steg RFSL tagit att börja arbeta med intersexpersoner som målgrupp. Det har skett genom att RFSL vid sin senaste kongress, i oktober i år, i sina stadgar lade till intersexpersoner som en grupp RFSL arbetar för.

RFSL är Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter

Vi vill påminna om att det tog lång tid och krävde hårt arbete för hbtq-rörelsen att bli transinkluderande på allvar. Vi kommer att behöva lyssna, mötas och samverka över lång tid för att säkerställa ett starkt intersexengagemang både i och utanför RFSL. 

RFSL vill

  • Utmana idén om att kroppar och kön bara kan se ut och vara på vissa sätt.
  • Att medicinskt omotiverade kirurgiska ingrepp och behandlingar på personer som fötts med intersexvariation ska förbjudas så länge personen inte givit sitt eget samtycke. Den vård som ges till intersexpersoner i Sverige ska utgå från patientens behov och att ingen behöver genomgå onödiga kirurgiska ingrepp. Regioner behöver se över rutiner och kunskapsstöd för den vård som ges till intersexpersoner.
  • Att det ska krävas personens samtycke för att få ändra juridiskt kön på en person som föds med intersexvariation. 
  • Att medicinsk behandling av intersexpersoner utan patientens eget samtycke endast ska få genomföras om tillståndet hotar liv och/eller hälsa.
  • Att vårdpersonal ska få utbildning kring intersexfrågor med fokus på intersexpersoners mänskliga rättigheter.
  • Att alla intersexpersoner ska ha full tillgång till sin egen medicinska historia.
  • Att intersexpersoner får ett fullständigt skydd mot diskriminering.
  • Bidra till att stärka intersexorganiseringen i Sverige och att band finns till intersexorganisationer i andra länder.
  • Fortsätta stödja intersexorganisering i andra länder.
  • Erbjuda kunskap och stöd till de individer och familjer som behöver det.
  • Fortsätta föra en dialog med vårdgivare och Socialstyrelsen, med flera, om vikten av ökad kunskap och samverkan.